EL SALVADOR - Bussdag mot playan i Sonzal!

Riktigt flyt med bussarna idag, åtminstone i början. Bussen från Suchitoto svängde just runt hörnet när vi dök upp. Bara att kliva på och ta plats. Tog väl ca en och en halvtimme innan vi var framme i San Salvador, terminal Oriente. Där behövde vi ta oss till en annan busstation - occitdente - för att komma vidare söderut. Detta gick fint. Hann köpa en kringla till Elisabet, som var hungrig. Det var Kent också, men ville inte ha kringlor till frukost...

Bussen tog oss genom stadens marknadsområde, vilket innebär att det inte gick så fort... men trevligt att titta ut. Vi kom ca 500 m för långt, innan vi och chauffören var överens om att vi nog skulle gått av lite tidigare. No problems, bara att knalla tillbaka.
Shoppade en bit ananas, innan vi hoppade på bussen mot La Libertad - playan. Denna buss var tyvärr full. Jättefull. Det innebar att vi fick stå merparten av resan på drygt en timme. Synd - man ser så dåligt ut när man står i en skolbuss.

Nåväl vi kom till La Libertad och där var varmt och rörigt. En dricka på playan och toabesök innan vi hoppade på nästa buss - mot El Sunzal, som vi trodde. Bussen gick dock inte ända fram, så vi fick invänta nästa - som tog oss hela vägen. Detta var dock onödigt, för det var inte långt. Kunde lika gärna gått.

Efter en svettig promenad hittade vi med några kanadensares hjälp ett hostel för 12 dollar, vilket får anses billigt. Inget wifi, annars helt ok, kommer dock bli varmt!
Detta är ett utpräglat ungdomsställe, med unga entusiaster som skuttar fram på surfingbrädorna på dagarna. Detta gäller överlag här längs kusten.

Vi har badat, javisst, men det är för höga vågor för att det ska bli riktigt njutbart. Man får passa sig så man inte hamnar i baksuget. Sand överallt!

Problemet idag blev att hitta mat så här på kvällningen. Frukost och lunch serveras överallt, men middag är det värre med. Det är ett ganska öde ställe här - går man en bit så kommer man till hotellområde, fast ganska sjaskigt sådant.

Vi har dock fått middag nu - grillad fisk. Helt ok, fast lite snålt tilltagna portioner. Sitter nu i varsin hängmatta utanför vårt rum. Imorgon drar vi vidare.. vi är inga surfare, så känner oss nöjda med våra dopp i Pacific Ocean nu. Sonsonate blir nästa stopp, för bussbyte mot Santa Ana - tror vi. Tyvärr går bussen redan vid sex, men det är bara att masa sig upp.

Nu börjar surfarna ramla in här - kan nog bli livat framåt natten...

Framme på terminal Oriente. Rörigt, rörigt, men allt flyter på och funkar bra ändå.

Från bussen kan man shoppa genom fönstret...

men alla kan inte åka med på denna buss, bara strl S, M och L!

En bira på La Libertads playa, sen vidare med nästa buss...

El Sunzal - SurfPlayan!

Påminner om Playa Matalascañas

Nere på playan lagar en snäll tant mat åt oss, stekt firre, Jättegoda barnportioner!

Lämnade den friterade skallen till fåglarna.

Promenad i solnedgång på playan...

med den förbannade solen i ögonen!

EL SALVADOR - All inclusive på El Tejado, Suchitoto!

Nattsömnen var väl inte direkt god - otroligt varmt i vår lilla kabyss, fläkten förslog inte alls. Dessutom bor vi granne med en vacker kyrka. Dess kyrkklockor slog varje halvtimme - lite olika antal slag varje gång. Strax före sju rev den i ordentligt och körde tre omgångar med stort antal i varje - så ingen skulle missa högmässan kanske.

Nåväl, vi var tillräckligt pigga för att promenera iväg till hotellet, El Tejado med den underbara utsikten över Lago de Suchitlán och en medföljande pool. Vi intog en god, men ganska dyr frukost och låg sedan där i skuggan, varvat med ett dopp.

När vi var nöjda gick vi hem för att pusta lite och sedan blev det en tur för att hitta en billigare restaurang än igår.
Det gjorde vi! Ett så trevligt, litet ställe med fyra bord, hos en kvinna som serverade en riklig och god måltid för knappa 7 dollar (att jämföras med 20 igår!).

Nu sitter vi mätta och belåtna och inväntar lite svalka, för en kvällspromenad. Något fel har uppstått på en vattenledning så vi har varit utan vatten ett tag. Detta är nu åtgärdat samt att Kent, the handyman, har lagat spoleriet med ett hårspänne. Allt som det ska alltså - utom möjligen det att vi inga skor hittat till Kent.

Nytt försök imorgon - då bär det av till kusten, med mellanlandning och bussbyte i huvudstaden San Salvador.

Jaha... in å vara lite lyxig då. Här ska de hoppas i poolen!

Bästa utsikten...

men nu e de frukost först...

sen bad. Äntligen ett vattenfall med vatten.

Hopp i nu!!!

I bakgrunden Lago de Suchitlán

Älskling, vad ska vi göra nu då???

EL SALVADOR - Suchitoto!

Frukost på "vanliga" stället, där vi också fick goda råd om kommande resrutt till Suchitoto.
Buss till La Palma, tre km bort. Där fick vi byta till buss mot Aguilares. Denna buss, som vi hittade i värmen efter lite letande, skulle avgå kl 11, dvs 30 min senare. Detta blev de hittills varmaste 30 minutrarna! Bussen fylldes - med folk och grejor, samtidigt som försäljarna trängde sig mellan alla för att sälja sina prylar - allt mellan frukt och godis till läkemedel som botade ALLT! Självklart levererade solen sina varmaste strålar just där vi satt.

Första sträckan rullade sedan på ganska bra, när chauffören väl fått tryck under bromsarna dvs. Efter ca 45 min svängde vi upp på en typ traktorväg. Återigen - hur i hela friden kan dessa bussar kränga sig fram på dylika vägar?

Sista biten var asfalt igen och så småningom rullade vi in i denna trevliga lilla stad! Varmt så in i h##e bara..

En vänlig man visade oss fram till detta eminenta hostel - bara ett fåtal rum, med fina uteplatser, tillgång till kök (och micro - hurra för eget kaffe när man vill!) och möjlighet att få all tvätt tvättad.Torr på nolltid!

Hungriga vandrade vi iväg och tyckte maten var dyr... Men är man hungrig så är man. Rejäla portioner mat med dryck x 2, för 20 dollar, ok för denna gång. Hit har nämligen turismen hittat delvis. Fast boendet är billigt - 14 dollar/rum och natt.

Framåt kvällningen tog vi en liten promenad för att hitta en barberare, vilket vi också gjorde. Munter stämning när Kent återfick sin vanliga frisyr - den på 0 cm.

Imorgon blir det promenad en kilometer - mas o menos - för att besöka ett annat hotell som har pool. Vattenfallet som vi tänkt oss till för ett svalkande dopp var nämligen tomt på vatten så här års!

För övr behöver vi hitta ett par nya skor till Kent - just nu går han i tunna flipflops. Får se om de håller till poolen imorgon!

Jaa.. du har en stor picka du, spännande, men du vet inte var bankomaten ligger!?

Jaha... ännu ett torg! Men denna lilla by är underbar, här skulle man kunna pensionera sig!

En liten härlig sidogata till torget

Pink Panters house!

Här är det så varmt så man skulle behöva dubbla flipflop på fötterna!

"Hemma" på vår gata i stan...

Foto taget från vår terrass

Lite vila och chatt, sen till barberian...

Jiiiihaaaaa.... Mis Amigos!!!

EL SALVADOR - El Pital!

Vi var kloka nog att börja med en rejäl frukost, i samma anda som lunchen igår - riktig mat, ingen macka och marmelad inte.
Därpå hoppade vi på bussen, som var i princip full trots att en timme återstod till avgång.

Kl 9.30 bar det av. Det är märkligt att en stor, gammal skolbuss från USA kan orka upp för dessa vansinniga backar! Det gick på ettan hela tiden, men lite läskigt är det allt när man bara ser himmel framför sig - för att backarna är så branta...
En halvtimmes resa innan avstigning i Chiquita, där leden upp på toppen började. 5,5 km vandring i brant uppförslut - svetten rann, men utsikten var magnifik.

En dryg timme tog det oss, så vi knatade på ganska bra. Så häftigt när vi väl var uppe! Utsikt över både Honduras och El Salvador och mitt i allt en stor gräsmatta - lite Fjällnorastuk nästan. En dricka och lite pustande, innan vi påbörjade vandringen nerför, ca 50 min (5,5 km).
Det hela gick så bra, att vi enades om att även denna gång ta apostlahästarna nerför vägen till vår lilla by. ytterligare 8,5 km alltså.

Detta blev tuffare än vi trott. Det är oerhört jobbigt att gå så brant nerför på asfalt. Bitvis fick man springa. Kents skor gav upp och sista biten hade han stora hål rakt igenom.
Det fanns dock en och annan "affär" på vägen ner, så dryck fick vi.

Två timmar efter att vi startat från toppen landade vi på vårt rum. Då satt den kalla duschen skönt!
Vi har nu försökt stretcha våra ömma leder, samt fått en otroligt god måltid!

En makalös vandring med otroliga vyer, samt något stela ben och ömma leder. Nu en stund på vår balkong i solnedgången. Vi klagar verkligen inte!!

I morgon mot Suchitoto!

Ok, en busstur avklarad som jag hade kunnat vara utan. Nu blir det till fots sista biten...

Högre å högre upp tar vi oss...

Phuuuu.... nu e de brant uppför...

äntligen lite vila innan sista backen upp...

På toppen av El Pital efter 1 timma och 5 minuters vandring rakt upp...

vacker utsikt åt alla håll...

Jiiiiihaaaaa... ÄLSKLING!!! Jag springer å hämtar oss en varsin bira... här ska firas...

här kommer jag med två kalla älskling...

å så ett foto till familjealbumet innan vi går ner igen!

Nu på väg ner igen. Bettan pekar på toppen av El Pital som vi nyss besökt.

Lite vila... bara åtta km kvar ner till hotellet.

Vidunderlig utsikt på vägen ner...

och nya bekantskaper...

och en jääävlaaa lutning!!!

MOVIETIME!

EL SALVADOR - San Ignacio!

En tidig morgon i Santa Rosa, men vi lägger oss tidigt på kvällarna, så det är inga bekymmer.
Vi skulle nu hitta en buss för att ta oss närmare gränsen, till staden Ocotepeque. Bara att gå ner till stora vägen och vänta, hade ägaren till hotellet försäkrat oss.

Lätt tveksamma stod vi där, men tror det eller ej - den gula f d skolbussen dök upp och vi var på väg. i bussen spelades musik - både spansk och engelsk. Högt.

Som vanligt gick vägen upp och ner och fram och tillbaka. Ganska tacksam för alla gropar i vägen som inte möjliggjorde allt för hög fart.
Efter ett par timmar stannade bussen och folk i princip drog oss ur bussen och sen upp på en annan - minibuss denna gång. Varför vi bytte buss vet vi inte, men vi kom fram till Ocotepeque, som önskat. Därifrån blev det taxi till gränsen El Poy. Kent och taxikillen var inte överens om priset, men när Kent röt i så backade chauffören... stackarn...

Gränspassagen gick snabbt ut från Honduras och var lite mer invecklad in i El Salvador. 1000 frågor, för "annars kunde vi få problem vid gränsen ut ur landet"....allt på spanska förstås, engelska behärskas bara av en och annan ungdom.

En kort bussresa från gränsstationen hit till San Ignacio. Denna lilla stad ligger några km före den större staden La Palma, men vi valde att gå av här för att det är härifrån vi imorgon ska utgå när vi gör vår lilla bergsbestigning.

Ett trevligt hotell, tyvärr lite nedgånget - poolen t ex skulle behöva en ordentlig städning för att vara tjänlig. Men en massa blommor, stora burar med papegojor och rejäla rum, med en GIGANTISK balkong! Internet finns, men bara i familjens vardagsrum. Sonen i huset talar engelska och vill gärna öva. Vi har avhandlat allt från bibeln till skillnaderna mellan länderna. Något han var mycket intresserad av var de som invandrar till Sverige - här kan vi snacka om fördomar!!

Vi har gjort en vända i byn - snabbt gjort - och hittat ett trevligt ställe med god och billig mat - ca 40 kr för oss båda! En glass i byns park och nu är vi tillbaka för lite siesta på hotellet. Det är på tok för varmt för att promenera, så vi sparar det några timmar till.

Imorgon ska vi således upp till el Pital. Först buss en bit, sedan vandring ca 1,5 timmar. Ska vara svalare där uppe sägs det.

Nytt land - Nya äventyr!

Bettan i väntans tider. Dock endast i 9 min...

Framme vid hotell Posada De Reyes

En glass på San Ignacios vackra torg mitt i centrum...

och en promenad utanför centrum...

tillbaka i centrum igen. Denna buss, #509 ska ta oss upp en bit på berget El Pital i morgon bitti. Sista biten upp till dryga 2700 möh får vi gå.

En av hotellets fågelburar. Just nu ett jäkla liv, dom väntar kanske på att få mat strax, man vet ju hur det är att vara hungrig!

Först lite vila...

sen sola lite på vår STORA balkong!

MOVIETIME!

HONDURAS - Santa Rosa de Copán!

Vi äntrade bussen först, tätt följda av el mafioso - typ ägaren av bussen. Detta var en stor, fet man som styrde allt runt biljetter och vem som skulle sitta var, med hjärnhand. Chauffören och de två biljettpojkarna gjorde som han sa och i slutet på resan delades lönen ut, i form av några sedlar. När han blev hungrig stannade bussen och någon sprang mellan buss och butik, på hans direktiv. Roligt att bevittna, tyckte fler än vi...
Tre timmar tog resan ung, hit till Santa Rosa. Vi blev tvugna att ta taxi upp till centrum, för det var en bit. Framförallt var det väldigt mycket uppför!

Sedan gick och gick och gick vi. Något hotell i vår prisklass fanns inte, förrän vi slutligen hittade detta "Micro Hotel". Problemet med avloppslukten är nu åtgärdad, så det är helt ok.
Mannen i huset tyckte Kent såg hungrig ut, så vi bjöds in i deras vardagsrum på en snabblunch - friterade kycklingbitar o lite grönsaker. Kycklingen smusslade vi ner i väskan - allt för flottigt - men tanken var ju god och frun bjöd dessutom på god mangodryck.

Därefter tänkte vi oss lite "riktig" mat. Detta var inte det lättaste. Vi är nog ganska ensamma som turister här, så vi fick leta... Till slut chansade vi på en kinarestaurang. Detta var en nitlott! Så äcklig mat, rent ut sagt. Kents kött var mer som skinnbitar. Elisabets fisk och grönsaker totalt smaklöst. Vi fick helt enkelt lämna maten. Dessutom den helt klart dyraste maten så här långt!

Ett café lite längre fram fick stilla värsta hungern och nu har vi handlat lite att smaska på här på rummet. Finns en trevlig balkong, just nu dock väl varm.

I morgon ska vi försöka ta oss över gränsen till El Salvador. Bör inte ta mer än några timmar - kanske fyra.

Det vackra torget i Santa Rosa de Copán

En skoförsäljerska hjälpte oss till slut att hitta en bra restaurang. Tyvärr var det mesta fritterat...

Senare hitta vi en Kinakrog... WoW, kan va kul att testa, tyckte vi!... Ölen var Grande -och serverades med plastmuggar...

... matportionerna var även dom Grande! Men, mina kära vänner, detta skulle jag inte ens servera till stadens hungriga hundar!!!