I den färgglada, kaotiska Medinan i Fez, hittade jag till slut min Marockanska keps till min samling (jag köper en keps i varje land som vi besöker. Varför? Ja, nått ska man ju samla på. Här rusar åsnor förbi (likt en komunalanställd på väg till fikarummet) tungt lastade, med det mesta på ryggen. Alla säljer något, mest turistprylar, men jag är bara ute efter en keps, den enda turistpryl som jag lägger ner tid och pengar på när vi är ute och reser.
Oued Fès skiljer gamla staden, Fès el-Bali i norr, från den nyare Fès el-Jedid i sydväst. Båda stadsdelarna omges av höga murar och genomskärs av trånga och krokiga gator. I nya staden, som grundades på 1200-talet, ligger bland annat sultanens palats och en stor moské. Här ligger även det judiska kvarteret.
Den moderna staden, Ville Nouvelle, anlades av fransmännen utanför den gamla stadskärnan 1916.
En lång promenad till denna gjorde vi, eftersom bussen vi väntade på aldrig kom. Jag frågade en gammal farbror vid hållplatsen, ungefär när bussen skulle komma? -Han svarar något på ett språk som jag ännu inte lärt mig, och pekar på klockan, -jag nickar instämmande, vi ler båda två, snart kommer bussen tänker jag.
Vi väntar i den heta solen i en halvtimme, bestämmer oss sen för att Gå in till Ville Nouvelle. Efter en promenad på ca fem minuter så kommer bussen, och i den satt farbrorn, med ett leende, när den passerade oss.
Detta är ofta förekommande när vi är ute och reser, att väntan på en lokalbuss kan vara lång, och den kan vara kort, oftas så finns det ingen turlista, ej heller hållplats. Hållplatsen hittar man många gånger genom att det är en folksamling vid vägkanten, som ser ut att vänta på en buss. Detta är charmen med sättet vi reser på, och vi kan inte tänka oss något annat. När går då bussen då? Jo, när den är full!
Nu har vi anlänt till den stora busstationen i Fez. Efter att vi hittat ett billigt centralt hotell i Medinan så var jakten efter en keps i full gång. Skulle det bli Fez som fick öka på min samling med en keps från Marocko, eller kommer jakten gå vidare vid nästa stopp på vår resa, -Chefchaouen?
Först lite vattenpåfyllning, det kräver sin man att ge sig in i Medinan efter rätt keps.
Jakten är över. Hitta rätt keps. För att det ska vara rätt, så ska vissa kriterier uppfyllas: -Rätt kvalité -Rätt färg -Rätt storlek -Rätt pris. ALLA, måste uppfyllas för att den får följa med hem till Swedala!
Efter det så är det dags för lunch. Grillad kyckling i bröd.
Efterrätten består givetvis av härliga jordgubbar, stora som mandariner.
Luft i systemet? Då kan man titta på, när andra jobbar och bär tungt.
Arbetsplatsbesök på torget.
Här på torget fanns det en massa kul. Här berättas det gamla sagor. Publiken? Endast män som lyssnar ihärdigt på mannen i mitten. Han använder hela kroppen när han berättar, och jag kan se att det är något riktigt spännande som berättas... fan att jag ännu inte kan språket.
När jag lyssnat färdigt så hitta Bettan något annat kul på torget som fascinerade henne. Här gällde det att med ett spö, och en liten ring längst ut på linan, lägga ringen om halsen på en liter cola.
Ett litet torg djupt inne i Medinan.
På väg till den moderna staden, Ville Nouvelle. Hört att det ska finnas bira där.
Lite vila, lite solande.
Japp, det stämde. Det fanns bira, vin och wirre i en liten butik, långt in bakom charken.
I väntan på bussen tillbaka.
Grannens gård utanför vårt hotellfönster med en galande tupp.
En annan granne utanför vårt fönster, en vacker välbesökt moské. Här en mycket tidig morgon. Grannens tupp ylar ännu, och det sjungs i Moskén.
Här en mycket sen kväll. Grannens tupp ylar fortfarande, och kön ringlar sig lång utanför Moskén.
Den vackra huvudporten in till Medinan.
Godisdags. Nougat med nötter.
Den mindre vackra porten in till Medinan.
Så blev det då äntligen dags att fira kepsköpet, med en fin wirre, i ett glas för tandborsten.
Den avnjuter man bäst i solen, som sipprar in genom hotellfönstret, och i tonerna av en tupp som ännu inte slutat att yla.
Tidig morgon. Klar för avfärd till vackra Chefchaouen, som blir vårt sjunde stopp på denna resa, för nya härliga upplevelser på egen hand.
Bakom Bettan sitter det en ung dam och vräker i sig sin morgonyougurt. Denna ska efter ca en timmes färd på mycket slingriga bergsvägar till Chefchaouen, snart visa sig inte vilja vara kvar i lilla maggen. Not All inclusive anymore!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar