Bortsett från det, vaknade vi glada och nöjda - solen lös på oss och det var inte vi som fick sopa upp nattens förödelse från blåsten.
Bussen till Podgorica gick 10.00. Vi hade ganska svårt att få fram rätt klockslag för avgång - det fanns en tidtabell, men den skulle tydligen tas med en nypa salt. Vi stötte på en ensam backpacker igår när vi sonderade terrängen på busstationen, som hade fått veta att hans buss skulle avgå kl 14:00, men ingen buss dök upp, troligtvis kom han med nästa buss som skulle gå 20:30? Mannen i vaktkuren som släppte in och ut bussarna kunde dock sin sak, vår buss kom och gick i tid!
Vi har nog nämnt ordet MAKALÖS tidigare, men detta var otroligt! Vilka vyer! Amalfikusten... släng dig i väggen! Amalfikusten tog drygt en timma, denna färd tog nästan sex tim.... huuuuvvvaaaa!!!
Gränsövergången mellan Kosovo och Montenegro gick utan problem, sedan kunde vi bara njuta av allt det storslagna runt oss. Busschaufförerna har över lag kört mycket lugnt och sansat genom alla hårnålskurvor, med stupen rakt nedanför bussen. Uppenbarligen hade inte alla gjort detta, för det fanns många minnesstenar med blommor längs vägen.
Vi kunde konstatera att här skulle man definitivt haft egen bil, för att kunna stanna med jämna mellanrum och njuta av allt - inga foton i världen gör detta rättvist!
Vi var framme i Podgorica runt kl 16.00 och gick då runt i stan för att hitta ett lämpligt boende. Detta var dock inte så lätt - stan är tydligen mer av en hub, där folk byter buss - så hotellpriserna var gjorda för affärsmännen. Fick dock efter en hel del dealande ett singelrum för 30 Euro (ord pris 55 euro) på trestjärniga Hotel Evropa, vilket ligger inom vår budget.
En runda på stan har vi hunnit med - gamla stan och centrum. Det är nog ungefär vad som finns att se här, så vi är nöjda. Imorgon går färden vidare ut mot kusten - troligen Kotor som första anhalt där vi ska fira ett födelsedagsbarn!
På väg till frukost innan avfärd till Podgorica. Nattblåstens resultat på hotelltrappen
I väntan på bussen till Podgorica på vår hotellaltan. Busstationen i bakgrunden
Här samma bild men från andra hållet, Paris Motel entré
Solar i väntan på bussen till Podgorica på gate nr 7
Rast nr 2
På toppen av berget. Vi vände ner när vi nått 1812 meter och bussen färdades i 28 km/t, fortare gick inte att köra på dessa krokiga vägar.
Tack till en mycket skicklig chaufför, som också förhindrade en krock med en förare i en Merca som råkade komma över i vårt körfält i en kurva....
Njuuuutningsbild!
Njuuuutningsbild!
På väg att köpa fikon men Bettan tyckte vi skulle vänta med det så länge vi åkte buss???
Blev en Raki istället för att klara av resten av färden på denna höjd och smala vägar
Rastplats
Överkörda sköldpaddor vid infarten till rastplatsen
Framme i Podgorica City, 10 minuters promenad från buss och tågstationen
Minaret i gamla stan
Trädgårdar med massor av fikon i gamla stan. Jag trodde det var Kivi... så lika dom är!!!
En vanlig bakgård i gamla stan nära floden och gamla bron
Gamla bron. Här förbereds det för underhållning...
... och jag har första parkett!
Stentrappen som leder från gamla bron och till city
Gammalt fängelse eller liknande granne med busstationen.
Ny kompis i Podgorica som vaktar mig med ett stort frääääääs!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar