Rumänien - Viscri & Sighisoara!

Onsdag. Vi styrde kosan mot Sighisoara, helt enligt planerna. Dock hade vi matat in Viscri som delmål, en liten håla som skulle vara lite extra. Vi rör oss nu i området som kallas Saxon Land. Det är liksom mer böljande kullar upp och ner - bergen finns längre bort.
De små byarna vi passerade har väldigt speciella - ofta färglada, ganska stora hus i långa rader längs vägen som går genom byn. Kyrkor, massor av kyrkor överallt och även titt som tätt en fästning uppe på någon kulle. Ibland kunde man ta sig upp dit med bil och då gjorde vi det.

Viscri ja. För att ta sig dit fick man vika av från stora, asfalterade vägen, E60. Asfalten fortsatte i och för sig ett tag till, men nu tillkom de gigantiska potholes som vi vande oss vid i Lesotho. Såg ganska kul ut när man mötte bilar som zickzackade sig fram mellan dessa små avgrunder. Så småningom sa GPS:en att vi skulle vika av igen - till grusväg denna gång. Där stod en gammal man med sitt bylte och liftade och eftersom vi inte längre träffar de inhemska på bussar och tåg, valde vi att erbjuda honom skjuts. Han pratade glatt - rumänska - och om vi förstod det rätt var han på väg till sjukhuset i Viscri för att opereras.

Viscri var verkligen annorlunda. Detta var landsbygd! Häst och vagn var vanligt färdmedel, grusvägar - eller kullersten, färgglada hus med stora portar, tanter som gjorde filttofflor och hattar, kyrkor förstås. Vi hittade också en liten butik som kokade suveränt kaffe åt oss. Detta var en så liten och smidig by, att jag kunde promenera och Kent köra runt i bilen! Här hade vi nog kunnat stanna om det funnits någonstans att äta och bo...tydligen kunde man få bo hos privatperson om man letade lite, men det orkade vi inte.

Fortsatte så småningom vår färd på vischan. Vackert! Efter någon mil var vi åter uppe på stora vägen och vi var snart framme i Sighisoara. Snurrade några varv, innan vi vågade lite på GPS:en som visade oss upp, upp, upp och in under stadsmuren. Fick man verkligen köra där? Jodå och vårt tilltänkta hostel låg där. Dock svårt med parkeringen, men vid åsynen av Kents krycka fick vi nyttja personalparkeringen runt hörnet!

Detta är således gamla stan och området är ju inte så stort, vilket alltså passar bra. En hel del turister och många restauranger och caféer. Lunch intogs och sedan hittade vi ett ställe där man kunde göra en vinprovning - dessutom gratis. Dock bad mannen oss komma tillbaka om någon timme - hustrun hade just signalerat matdags... Vi återvände således förväntansfulla någon timme senare, men då tog hustrun emot oss och sa att det var stängt! Ingen vinprovning alls inte! När vi senare konsulterade turistbyrån ringde de dit och det visade sig då att han hade semester och vi gissar att frun inte uppskattade att han jobbade på sin ledighet...

Suttit en stund och tittat på folk i solen, på den vackra piatan och nu tagit kväll på vårt rum. Fjäderkudde! Shit!

Torsdag. Mulet och lite regnstänk av och till. Tur vi gjorde det viktigaste igår redan. Blev en lugn dag, med korta promenader, morgonkaffe på stan, restaurangbesök och inköp av SELIFIEPINNE! Lite pinsamt är det allt att veckla ut den, men vi är ju inte ensamma och liiite kul är det allt!

Nu ska det bloggas och morgonens rutt planeras. Då drar vi vidare!

Rupea fästning

Kafferast i Viscri...

Rundtur i Viscri...

Kyrka från 1185 i Viscri...

Mötande fordon i Viscri...

Landsbygden utanför Viscri.

Framme vid Burg hostel i Sighisoara

Handikappanpassat....? Jovars,,,

Många ställen att vila benen på...

sen på`t igen...

Lunch på Sighisoara piata

Ett första försök med vår nya selfiepinne. Godkänt?