Bettan och Kent på resande fot!: Sydafrika

De första milen var grusväg - ung som Stugvägen, så det var helt ok. Vackert i denna del av Sydafrika också! Vi styrde kosan mot Kokstad, där vi tänkte bo en natt. Många guesthouses och B&B fanns där, men inte i vår prisklass. Vi hittade dock ett som fick duga - internetuppkopplingen var utomordentlig, så det fick väga upp det något höga priset. Rummet var för övrigt "lyx", med badkar - vilket Kent ju gillar - och flera tjocka täcken. Jag lovar att det behövdes, för det var kallt och någon centralvärme fanns förstås inte.

Lördag blev det först en vända för att handla på oss lite mat för några dagar, samt införskaffande av nya SIM-kort - sydafrikanska denna gång. Smidigt att inte alltid behöva jaga Wi-Fi, utan att alltid ha tillgång till nät. En mycket serviceminded kvinna hjälpte oss. Kent är annars ganska haj på sånt, men hon ville så gärna hjälpa till....

Därefter tog vi sikte mot Underberg, ca 12 mil. Detta var en livlig liten "stad", som vi dock passerade igenom i letandet efter det boende vi sett ut - Sani Lodge Backpacking. Flera vi träffat hade lovordat detta ställe.
Det låg längs med vägen till Sani Pass, så av den anledningen gjorde vi oss besväret att åka de ca två milen extra. Stället var helt ok, men inget speciellt, så vitt vi kunde se. Bra priser dock. Två nätter bokade vi, men bestämde oss direkt för att hoppa över en organiserad tur till själva passet. Alldeles för dyrt och vädret verkade inte bli så bra - dvs, utsikten kunde man nog glömma. Visst vore det kul att ta en öl på världens högst belägna pub, men inte sååå kul...Vi kände också att vi sett så mycket vackra berg och dalar i Lesotho att vi inte behövde betala en massa pengar för att se samma sak från Sydafrikasidan.

Mycket folk ramlade in under kvällen och vi känner oss nöjda med att ha middagstider som inte matchar övriga backpackers - har sagt det förr, på natten sover man! Fick således laga vår mat i lugn och ro, innan alla andra skulle slåss om kastrullerna!

Söndag, andra advent...Mulet, men inget regn. Vi kom fram till att vi nog ville göra en hiking trots allt, fast på egen hand. Fanns flera olika vandringsförslag, där man köpte ett tillstånd att vandra i just detta område. Karta och vägbeskrivning fick man också.
Efter en stadig frukost gav vi oss av. Brant uppför, vi klev rakt ut i molnen och sikten var ju inte jättegod. Dock en trevlig promenad uppe på en platå och rätt som det var tittade solen fram! Lika brant nerför, på sina ställen väldigt brant! Längst ner var en trevlig flod, med flera små vattenfall och pooler som förstås inbjöd till bad. Vandrade längs denna, med stora bergmassiv ovanför oss. Mot slutet passerade vi även en stor babianfamilj, som högljutt berättade att vi inte var välkomna. Sista kalorimetrarna var asfalt - det kunde man avvarat.

Tillbaka på hotellet blev det ett dopp i poolen. Därefter tvätt - vi var tämligen blöta och smutsiga eftersom regnet dagen innan gjort det blött och geggigt. Mat var också ett trevligt inslag denna dag - hungriga efter fem timmars tuff vandring!......självklart var vi först tillbaka av de som gjorde denna vandring....

Måndag morgon packade vi in våra saker i Chevan - skönt at ha den stå där och vänta på oss! Vi åkte in till Underberg, tog ut pengar och handlade lite mat. Därefter vidare till det andra backpackingstället i området - fast ändå en bit därifrån.
Detta ställe var en ranch, Khotso Horse trails & Backpackers - och således mängder med djur - 98 hästar, 300 får, hundar och katt. Låg trevligt till, fanns olika vandringar man kunde göra, samt möjlighet till fiske. Fast som vanligt när det står "fly fishing", visar det sig att flugspöt "just är uthyrt", eller saknar flugor. Så även denna dag. Vi fick dock tips att åka till grannlodgen och hyra där. Gjorde dock först en liten vandring upp på en närbelägen topp - ena hunden följde oss troget och guidade oss när vi gick fel!
Därefter tog vi bilen till grannen. Där fanns det onekligen ett spö - med många knutar på linan och ålderstigna flugor. Nåja, Kent hyrde ett spö och vi gjorde ett försök längs floden. Det gick dåligt, men det blev ju ändå ett antal kast. När åskan blev för närgången packade vi ihop och drog oss tillbaka.

Framåt kvällen fylldes stället med folk, flera av dem i hästkläder. Lägg där till hundar och katter som rör sig fritt inomhus, så kan ni gissa vad min allergi tyckte om detta. Det blev alltså bara en natt på detta ställe!

Tisdag och vi intog vår frukost utomhus, därefter avfärd mot det som kallas South Coast. Vi visste inte riktigt var vi ville slå läger, men hade siktet på Umzumbe, vilket det också blev - mest för att där fanns ett backpackingställe som lät intressant. Gjorde några korta stopp på vägen - havet är vackert och blåsigt, med både sandstrand och klippor...och hajar. Det finns hajnät och varningssystem, men man badar "på egen risk"...

Detta backpackingställe - Mantis och Moon - var mycket speciellt. Hela stället var först och främst en djungel, med smala träspångar som ledde rakt ut i vegitationen - och landade vid olika små hyddor. Vi fick en med eget badrum, men beläget utomhus - vilket i sig var ganska mysigt.
Inne i själva huvudbyggnaden var allt reggiebetonat och flower power - Bob Marleyporträtt på väggarna osv. Fanns en och annan gäst här som nog bott här måååånga år, sen typ sextiotalet kanske? Ganska trevligt så för en natt, men det fick räcka med det.
Promenad ner till beachen - härlig sådan, med både sand och klippor alltså. Vågorna inbjöd dock inte till bad - vår båttur i Mozambique i färskt minne + då skylten om hajvarning...

Onsdag och vi kände oss definitivt nöjda med en natt, speciellt efter att en ur personalen, sittande på soldäck ovanför oss, råkade aska i vår frukostmusli...
Inte heller nu var vi på det klara med vart vi ville, men när vi stängde av motorn på bilen var vi i alla fall i Port St John. Tanken var att hitta ett boende som inte var backpacking, men priserna på dessa är så mycket billigare att det även denna gång blev det. Amapondo Backpackers, läget var utmärkt, så SYND att allt behöver vara så schabbigt - köket var t ex förskräckligt! Rummet var dock ok och vi sov gott.

Dock ville vi vidare på torsdag. Först ett besök i en närbelägen nationalpark var tanken, men vägen var för dålig, så vi vände och körde vidare söderut.
Blev lite längre än vi tänkt oss, men vi gjorde flera stopp - bl a ett för att Kent skulle klippa sig. De städer man passerar är så röriga att ta sig igenom - man får krypköra genom stadskärnan för där är folk, skräp och bilar i massor. Hur som helst lyckades Kent fickparkera i en av dessa och fick frisyren fixad! 15 spänn!

Slutligen var vi framme i Chintsa, som vi bestämt oss för skulle bli dagens slutmål. Inte så mycket till stad - eller egentligen mer två byar på varsin udde. Tog säkert 20 minuter att ta sig mellan dem per bil, men bara en kvart att gå längs stranden!
Blev även här backpackingställe - Buccaneers Lodge & Backpackers! Så tjusigt läge, med utsikt över Indiska Oceanen. Kent pratade med en fiskare som kunde berätta att jo, han hade fått näten söndertrasade av hajar - de kommer in på nätterna för att äta. Tur nog fanns det pool på hotellet, för det var varmt. Funkar ju bra att bara sitta och njuta på stranden också - om man nu inte känner för ett bad i havet...

Julmys i Kokstad

Vad säger du älskling? Ska vi ta en liten morgonpromenad?

Liten? Ska vi ända dit upp??

Ja, kom nu. Strax ovanför molnen nu...

OK! Uppe nu, snälla, kan vi gå ner dit nu?

Ja, kom då!! Tror jag såg vatten därnere.... BAAAAAD!!!!

Snart framme vid badet....

YESSSS!

Nääe, jag tänker INTE gå fram till kanten bara för ett foto!

OK, Nu får det räcka med kantfoton!

ÄNTLIGEN NERE!

Nu, min tur med ett.... BAAAAD!

Promenad runt Khotso Horse trails & Backpackers ...

Dags då att testa flugvattnet...

Ingen fisk, men flugspöet lagade jag åt dom. Flugorna gick det inte att göra något åt. Antingen så var kroken av, eller så var det annat som fattades på dom slitna små flugorna!