Bettan och Kent på resande fot!: Sydafrika - Dundee och vägen mot Lesotho!

Minibussen som stod och väntade på Sydafrikasidan när vi passerat gränsen från Swaziland tog oss även denna gång lugnt och försiktigt till nästa stopp, som var Piet Retief. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att åka vidare, eftersom klockan inte var mycket och staden inte hade så mycket att erbjuda. Ett besök på stadens turistbyrå gjorde vi dock - inte för att de kunde ge så mycket tips, men vi fick med oss lite material - typ kartor. Vi funderade över vilken rutt vi skulle ta mot Lesotho...

Vi fick sitta läääänge i minibussen innan den ansåg sig full och kunde åka. Själva resan tog dock inte lång tid och snart var vi i Paulspietersburg, en liten håla som dock kändes helt ok att stanna i. Ett rum i en stor - men tom - lodge för en billig peng hittade vi också. Framåt kvällen när lodgen fortfarande var tom - och ingen ägare heller dykt upp - var det inte lika mysigt. Vi betalade till städerskan och skrev ett eget kvitto som hon plitade dit sitt namn på. Toalett och dusch låg utomhus och det var becksvart. Lakanen var nog rena, men inte filten inuti - det fick bli sovsäck för mig.

På onsdag morgon satte vi kurs mot busstationen, glada att det åter var ljust. Vårt mål var Dundee och vi behövde byta i Vryheid. Det blev låååång väntan på denna buss också. Segt! Sedan tog resan ca 45 minuter och bussbyte mot Dundee. Nu blev det ännu längre väntan - säkert ett par timmar satt vi där i bussen och väntade på fler passagerare - lite bortkastad tid kan man tycka, men ingen annan verkade stressad över det...
Äntligen framme i Dundee och vi hittade ett tjusigt hotell där man även hade backpackingrum! Frukost ingick i priset.
Hotellet kan man skriva mycket om! Ett så engelskt ställe, med engelska damer som serverar te och salonger, bibliotek och matsal. Inredd precis som man föreställer sig en engelsk herrgård! Rummet var väl inte helt fräscht, men lakanen var bländvita så det var ok.

En promenad i staden, mat på hamburgerkedja - här är stor övervikt på take a way-ställen - och sedan in till stadens enda hyrbilsfirma. Det var nämligen så att Kent gärna ville se Rorke's Drift - slagfältet mm - och dit gick det ordnade turer med guide. Men när vi försökte boka det, var det uppehåll just denna vecka!
Sagt och gjort - vi bestämde oss att ta oss dit själva. Bilen bokad - en Opel... en "Bucky"!

Torsdag morgon och vi såg fram mot frukosten. Informerade också om att vi tänkte stanna en natt till. Den engelska gamla damen blev överförtjust och uppgraderade genast vårt rum - för samma pris!
Frukosten var underbar - även den engelsk, med både ägg, korv, bacon, marmelad osv! Mätta och belåtna begav vi oss mot biluthyraren.

Att ratta en bil från fel sida och sedan köra på fel sida var spännande, men Kent var snart inne i det. En bra karta hade vi fått från hotellet, så det gick bra att hitta. Underbart landskap - vidsträckta fält, berg, dalar, grönska, stenar och termitstackar!
Rorke's Drift låg vackert och vi betalade en liten summa för inträdet. Kent följde slaget via en karta och guidade oss runt - guide var alltså onödigt! Jag fann väl de häftiga stenblocken på sluttningen något mer intressanta och klättrade runt lite där.
När vi var nöjda fortsatte vi vår tur mot ett annat slagfält, där vi sedermera inte gick in, men fick en härlig åktur. Tillbaka i stan efter ca fem timmar och kunde efter att vi gjort upp affären med biluthyraren konstatera att vi faktiskt gått med plus genom att hyra bil själva och inte använda guide från stan!

På hotellet hade de flyttat våra grejor till det nya rummet - med badrum på rummet! Nu började det kännas lyxigt!!

Fredag blev en lugn dag, dock med ett bankbesök. Vi hade lite pengar kvar från Swaziland. Dessa kunde vi inte växla vid gränsen, eftersom den sydafrikanska randen ligger exakt lika. Därför finns det heller inga pengar att göra för svartväxlarna. Nu ville vi prova att växla på en bank. Detta visade sig svårt. Det blev många besök på olika banker innan vi fick napp på National Bank. Här var man tillmötesgående och ville hjälpa oss. Dock med viss pappersexercis - nio blanketter närmare bestämt! En ordentlig avgift fick vi också betala, men ändå!!

Lördag och avfärd mot Bethlehem var tanken. Väntaväntavänta igen. Minibussarna går betydligt mindre frekvent i denna del av landet, än tidigare. Vi ser i princip inga turister alls heller.
Första anhalten blev Ladysmith, där vi skulle byta till...ja, det var just det. Vi trodde Harrismith, men alla sa Qwaqwa. Vi kunde ju inte annat än lyssna på de inhemska!
Mer vänta förstås, innan bussen gick. Resan gick uppupp - högsta punkten var 1600 meter - och givetvis även ner. Vägarna var bra, men tyvärr höll chauffören inte riktigt samma klass - främst för att han inte tycktes uppmärksamma att det började regna och blixtra!
Kom dock helskinnade fram till staden som nu tydligen heter Phuthaditjhaba (Qwaqwa). Eftersom det alltså regnade bestämde vi oss för att stanna över natten, innan vi fortsatte till Bethlehem. Sisonke Guest House som kändes ok hittade vi också.

Söndag och REGN. Detta innebar enligt vårt säkerhetstänk att vi inte reste vidare till Bethlehem idag, utan stannade ytterligare en natt. Passade ganska bra eftersom vi hade TV på rummet och Formel 1 skulle köras denna dag. Först en promenad i staden, som inte är speciellt trevlig - men bergen runtomkring är desto maffigare!

Tillbaka med mat och nyinköpt bok - Kent tyckte jag skulle köpa "en tjock", själv föredrar jag att välja bok utifrån dess förväntade innehåll... Nu skulle det bli Formel 1 för maken. Men ACK - strömavbrott precis lagom till start! Inte förrän till varv 24 gick aggregatet igång - slut på bensin...

En intressant detalj var att när vi kom tillbaka från promenaden stod dörren till vårt rum öppen och våra saker syntes inte till! När vi dock kollade skåp och lådor fanns allt där, prydligt hopvikt - både smutstvätten och de tomma plastkassarna (som vikts i mikroskopiska kvadrater). Det var givetvis städerskan som tyckt hon gjort en god insats. Själv var jag inte imponerad - föredrar att hantera våra saker själv!

Måndag och åter blå himmel. Denna gång blev väntan något kortare, folk skulle till jobbet och tydligen låg jobbet ibland i just Bethlehem. Chauffören tog det lugnt och fint och vi kunde njuta av vyerna.
I Bethlehem var första prio att hitta AVIS hyrbilfirma. En vänlig taxichaufför körde oss dit gratis!

Här fick vi ett helt annat pris än det vi fått fram på nätet. Detta måste kollas. Gjorde också ett besök på Budget, där vi fick god service, Thank you, Annette. Priset låg dock ung som på AVIS och vi fick väl anta att vi gjort något fel.
Vi prel bokade en bil till tisdag och vandrade vidare till ett närbeläget - och billigt - hotell. Gammalt, även detta engelsk touch, och ganska omodernt - men helt ok.

Därefter jakt på bilkarta - hittade en skaplig. Besök på internetcafé för att åter kolla priserna på hyrbilar. Märkligt detta - helt andra priser. Tillbaka till Budget, där vi åter fick väldigt god service och efter mycket bollande och kollande kunde vi konstatera att så som vi ville ha det stämde nog priset vi redan fått. Vi ändrade dock de två veckorna till fyra veckor!
Middag på hotellet blev det också - skönt att bli serverad istället för att sleva i sig från frigolitlådan, inköpt på Shoprite....