Bettan och Kent på resande fot!: Swaziland

Torsdag och åter klara för avfärd. Det var inte långt till nästa ställe, Ezulwini, bara 20 minuter med minibuss. Detta ställe är liksom en dal som vägen passerar genom. Ett stort köpcentrum och sedan ett antal lodger på bergsluttningen. Vi hade valt ut ett backpackingställe som gjort mycket reklam för sig - Legends backpacking.
Stället är inhyst i ett gammal craft market - lite speciellt och med stor potential, men med en hel del kvar att göra. En stor, häftig trädgård att campa i, men helt utan belysning. Vi valde därför dormsängar. En annan nackdel var att alla toaletter var placerade i en och samma byggnad, vilket gjorde det väldigt långt om man bodde i "fel ända". Det gjorde vi. Fina duschar dock och helt ok kök.
Delade rum med bl a en kvinna som var i Swaziland för att utföra någon slags volontärarbete. Enligt Kent var hon väldigt gasig i magen hela natten...

Promenad först till ett annat backpackingställe för att se om detta lockade mer. Det gjorde det inte. Därefter en sväng till köpcentret för att handla.

Fredagen blev det också promenad, men denna gång till ett vattenfall i närheten. Vägen gick genom en gammal swaziländsk by som man bevarat. För en summa pengar kunde man få se traditionell dans, men det hoppade vi över.
Kvinnan i receptionen på vårt boende berättade att man kunde bada i fallet, så vi packade badkläder. På vägen dit såg vi dock flera skyltar där man varnade för krokodiler, så vi blev lite tveksamma. Vid förfrågan till lokalbefolkningen avrådde man definitivt från bad.
Fallet var trevligt, även om vi har häftigare fall i Sverige. På tillbakavägen tog vi en titt på den gamla byn - där det just var uppvisning för en busslast turister.
Hade också turen att få se en gigantisk krokodil som låg och vilade upp sig på en klippa - kändes som ett bra val att inte bada...

Lördag och det stod hyra cykel på vårt program! Dessa hyrde man från turistinformationen, granne med oss. En av de andra gästerna, Dustin från Canada, skulle också hyra cykel och göra samma tur som vi - till Mlilwane Wildlife Sanctuary - så vi slog följe. Utmärkta cyklar! Många växlar. Det behövdes!

Vi började med landsvägscykling - lite obehagligt med bilarna susande tätt invid, men det gick bra. Därefter 3,5 km på gropig grusväg. Hela tiden upp och ner. Vi var ganska slut när vi var framme vid the entrance till parken. Kostade bara ca 30 kr, så det var helt ok!

Djuren bestod mest i zebror, olika antiloper, krokodiler och flodhästar - flodhästarna såg vi dock inte denna gång. Djuren hade vi således redan träffat i Zambia, men det var en trevlig tur att cykla och naturen var så vacker med bergen runt oss.
Vi hade bara hyrt cyklarna för fyra timmar och på hemvägen fick vi sällskap av sidvinden - och sista biten även lite regn! Ganska obehagligt att cykla när vinden blåser starkt från sidan. Hann med att shoppa lite i vår Shoprite innan de fyra timmarna passerat. Detta blev ett riktigt träningspass, men väldigt trevlig sådan!

Dusch och mat passade utmärkt när vi var tillbaka!
Vår fisande rumskompis har nu lämnat oss och istället har en kvinna från Iran flyttat in. Hon ville helst bo i dorm för kvinnor - för män luktar illa.... Min man luktar inte illa - möjligen gör hans skor det....

Söndagen bestämde vi oss för att ta vilodag, vilket visade sig vara utmärkt val. Det regnade nämligen och var kallt!! Burr! En promenad till shoppingstället - och en mjukglass för att trotsa kylan. Mat lagade vi varje dag själva på detta ställe och denna dag blev det hamburgare för Kent - fyra stycken för säkerhets skull.

Annars blev det mest bokläsning för mig - boken utläst och ingen ny i sikte!!! Kent försökte ladda upp bilder till bloggen, vilket var mer än svårt. Man hade nämligen ett mycket märkligt system för inloggningen - förutom då att nätet var oerhört klent - det fanns ett tjugotal olika inloggningar att välja på och man visste inte innan om de var upptagna. Således ägnade man mycket tid åt att prova olika log in. När man sedan lämnade huset blev man genast utloggad och fick börja om. Förmodligen hade någon annan då hunnit ta just "min" kod... SKÄRPNING Legends backpacking!

Måndag och fortfarande grått och mulet med lite regn i luften. Tanken var att ta oss vidare till Manzini, landets förra huvudstad. Detta var något personalen inte direkt tyckte var ett optimalt mål - inget att se typ...
Vi funderade lite till och bestämde oss för att chansa på en liten "håla" - Mankayane - halvvägs till Sydafrikagränsen. Vi ville gärna se något mindre ställe, frågan var bara om det fanns någonstans att bo där?
Det fanns ett ställe! Ett nästan nytt guesthouse, lite dyrare än de sista nätterna, men å andra sidan eget rum med toa och dusch på rummet, TV -rum och ett kök! Dessutom ingick frukost. Det fick det bli!

Eftersom det var uppehåll tog vi oss en promenad ut på landsbygden. Otroligt vackert landskap här. Lite som Småland med sten överallt, men med alla dessa gröna kullar och berg runtomkring.
I denna "stad/by" fanns en busstation, där också marknaden låg, samt två mindre "restauranger". Den ena hade inget att locka oss med och den andra var det långa köer till - lunch för marknadsfolket. Vi bestämde oss för att handla med oss mat och laga eget även denna dag. Innan vi gick tillbaka blev det dock besök hos frisören för Kent - ca 13 svenska kronor slutade det på, inklusive dricks.

Tisdag morgon kl 08 serverades vi en enorm frukost av den lika enorma ägarinnan, som gett sig till känna kvällen innan - mycket trevlig och pratglad. Vi åt och åt. Därefter fick vi följe till bussen av två ur personalen, varav den ena ville vi skulle hitta en man åt henne i Sverige. Vi erbjöd Kents äldre bror, som hon tyckte lät som ett bra parti...

Bussresan gick lugnt och sansat genom otroligt vackert landskap, höga berg och djupa dalar. Ängarna var ljusgröna med prästkragar, gula och lila blommor - precis som en svensk sommaräng!
En dryg timme tog det till gränsen Sicinusa, en av de sötaste små gränsstationer vi passerat! Dessutom trevliga människor där, både på Swazilandsidan och Sydafrikasidan.

Detta blev sista stoppet i Swaziland. Sammanfattningsvis kan vi säga att vi tyckt mycket om detta lilla, trevliga och vänliga land. Landskapet har varit otroligt och tack vare att minibussarna är bättre och de flesta chaufförerna kört bättre än tidigare, har vi också kunnat njuta av vad vi sett genom fönstret. Vi har besökt både större stad, mindre stad, turistinriktat område och nu mindre samhälle/landsbygd och ingenstans har vi sett den extrema fattigdom vi hela tiden stötte på i tidigare länder. Den finns säkert många fattiga här, men kanske inte i samma utsträckning?