Vårt första stopp blev hamnen Landeyjahöfn, där båtarna går över till Heimaey - ön där det var vulkanutbrott 1973 (där var jag för dryga 40 år sen, men då fick man flyga dit). Dimman låg tät, så vi åkte snabbt tillbaka upp på A1:an.
Nästa sevärdhet blev Seljalandsfoss - ett så häftigt vattenfall, som man kunde gå BAKOM dessutom. Regnjacka på och sen gjorde jag en vända, med idoga försök att ta bilder, utan att kameran blev blöt. Kent får ju tyvärr snällt hålla sig vid bilen, men fick istället bättre bilder.
Frukosten intog vi där!
Efter det gjorde Kent och jag något vi aldrig gjort tidigare! Vi gick på bio! Ett litet informationscenter längs vägen visade en film när Eyjafjallajökull hade utbrott 2010. Intressant och väl värt de 50 kronorna man betalade per person.
Nästa stopp blev Skogafoss, ett brett häftigt fall där man kunde klättra upp längs fallet och även se det från ovan. Det gjorde jag. Inte Kent. Det är tur att man kommer så nära saker här på Island, så att han i alla fall kan se saker på håll!
Vi åkte vidare mot Solheimajökull, glacären. Här var det en bit att vandra, så jag blev borta en stund. Det fanns tur nog ett café där, så han fick roa sig med en kopp kaffe. Jag var dock inte utrustad med linor och spikskor, så jag höll mig på stigarna - men ville man kunde man även klättra omkring på själva isen. Sparar det till en annan gång. Häftigt att se hur glaciären kalvat och dessa isblock flöt omkring i sjön nedanför.
Dyrholaey blev nästa stopp. Vi var nu nere vid Atlanten och fick Sydafrikavibbar. Här var sanden dock lavasvart, men klipporna reste sig lika magnifikt som där. Vår tanke var egentligen att vi ville se Lunnefåglarna som ska finnas där. Men inte såg vi några... Provade också en smal grusväg med lösa rullande stenar och fina pot holes - Kent ville försäkra sig om att han fortfarande kunde hantera en pluttbil i sådan terräng. Det gick lika bra nu som i Lesotho..Vägen ledde till en fyr hur som helst.
Nästa stopp blev i Vik. Vi hade som ett alternativ att stanna för natten där, men klockan var inte så mycket, så vi tankade och körde vidare.
Nu blev landskapet häftigt annorlunda. Stora, runda lavastenar som var täckta med någon slags mjuk mossa var spridda över fälten, ibland dock avlösta av fält fulla med lupiner!
Lunchen intogs vid lavafältet, där det blåste friskt.
Kirkjubaejarklaustur blev sista stopp för idag! Vi hittade ett trevligt guesthouse, precis under en brant bergvägg som verkligen inbjöd till klättring! Bestämde oss att stanna två nätter och göra utflykt österut härifrån imorgon.
Då rummet inte var klart åkte vi några kilometer tillbaka till Fjardrargljufur, en djup ravin med forsande vatten i. En led följde denna ravin uppe på kammen. Den tog jag. Inte Kent. Hissnande branter, men jag följer allt leden!
Tillbaka vid vårt boende checkade vi in och sen bara MÅSTE jag få testa klättra upp för branten ovanför oss. Det fanns en led och den tog jag. Svettigt, men upp kom jag och där fanns en fin liten sjö. Kanske kan det bli bad imorgon?!
Sen tog vi kväller och lagade mat, som vi handlat i byn och slappade på vårt rum, men utsikt över vidderna!
Vattenfallsselfie..
Bettan duschar...
Så här såg det ut på vägarna när man möttes av askmoln vid vulkanutbrottet för sex år sedan..
Bondgården i filmen, som blev helt täckt av aska.
Nytt fall, ny dusch
Ispromenad utan mig
Denna gång för kallt för ett bad
Ingen trappa ner, inget bad...
...men vind i håret blev det denna blåsiga dag
Stenbygge. Några hann före mig...
...eller rättare sagt väldigt många hann före mig!
Märklig mossa på lava... kanske lavamossa?
Lupiner, busklupiner. Lika vackra som dom vi har i Dalastugan hemma i Sverige
Ravinen...
...men inget bad, för många campare!
...men ovanför vårt guesthouset fanns det en sjö. Bettan joggade upp för att kolla badmöjligheter inför morgondagen...
...kanske blir det bad för henne här i morrn!? Själv tar jag en varm dusch i vårt fina guesthouse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar