Bettan och Kent på resande fot!: Malawi

Vi lämnade Zomba på söndag förmiddag - destinationen var Mulanje. Anledningen att det hann bli förmiddag var att vi hade bestämt oss för att ta en "stor buss" och ingen minibuss. Tyvärr vet man aldrig när de stora bussarna behagar komma... Till slut kom en mellanstor buss och vi satsade på den. Skillnaden mellan denna och minibussarna tycktes vara att här fick ingen stå. Däremot fanns nog ingen regel hur mycket bagage man kunde trycka in. Det var mycket!

Resan tog ca 1,5 timme innan vi var framme i Limbe, vi tror det kan räknas som förort till Blantyre. Här visste vi att vi skulle byta buss till Chitakale och då var enda alternativet minibuss. Vi kom lyckligt och väl fram och blev snabbt guidade till turistinformationen (!). Detta var ett litet kontor, som låstes upp när det kom "kunder". Vi fick information om hur bergmassivet såg ut och var det fanns lämpliga boende. Det vi fastnade för hade, enligt den infon vi fick, billiga campsitepriser och låg ca 2 km upp i bergen. Vi nappade på detta och tyckte också att vi kunde kosta på oss en taxi, för att slippa gå 2 km rakt upp.

Stället såg dyrt ut, tyckte vi när vi närmade oss. Det visade sig att det var betydligt dyrare - och ej förhandlingsbart - att campa. Nåja, nu var vi ändå på plats och det låg fint, inte tal om det!

Campare var man inte så van vid, men vi har blivit väl omändertagna och maten var inte dyrare än någon annanstans. Aporna och vi delade campingplats - de var många och i alla storlekar!

På måndagen gjorde vi en liten vandring på egen hand. Det fanns en otroligt vacker stig som gick längs med berget - nedanför hade vi teplantage och ovanför oss stack de branta topparna upp!

Kent hittade en lian att slänga sig i - Tarzan släng dig i väggen! Sedan ville Kent leka lite mer Tarzan - denna gång med en Black Mamba som slingrade sig över stigen. "Bara för att ta ett kort"... Jag protesterade vilt! Fick sedemera medhåll av mannen i receptionen - Tack!

Tillbaka vid hotellet blev det ett dopp i poolen, innan vi påbörjade nästa vandring - ner de två kilometrarna till "stan" Mulanje. Det räknas tydligen som stad när det finns en bank och ett hotell. Det fanns dessutom ett litet "systembolag" - Kent och ägaren hade en trevlig pratstund - jag drack en coca cola.

Hemåt blev det förstås brant uppför, men gick fint det med. Middag och tvätt - fick låna en stor fin tvättbalja. Internet fanns bara precis utanför kontoret, så där satt vi en stund för att ladda elektroniken och chatta.

Lagom till sänggåendet upptäckte vi att det brann högt uppe på berget! Ingen lite majbrasa, utan ett stort område som flammade våldsamt. Det kändes lite obehagligt, det ska erkännas, men personalen tog det med ro och berättade att det var tjuvjägare som skrämde djuren på detta sätt. Man började nerifrån och eldade liksom uppåt.

Dagen därpå, tisdag, var det bara lite eld kvar, men destomer rök! Kan inte varit roligt att vara däruppe och vandra mellan hyttorna just denna dag. Utsikten var nog starkt begränsad!

Vi gjorde oss dock iordning för att lämna Mulanje - packa tält och pinaler, samt frukost. Promenad de två kilometrarna ner till Mulanje stad, där en minibuss på väg mot Blantyre just stod färdig för avgång. Resan gick lugnt och behagligt denna gång. Nu berodde nog inte det på en förståndig chaufför, utan på en buss som inte förmådde mer! Fler än en gång fick den rullas igång - startmotorn var helt slut (sa Kent).

I Blantyre hade vi sett ut ett bra hostel, trodde vi. Det visade sig att Lonely Planet även denna gång var dåligt uppdaterad! Den utlovade campsiten var för länge sedan borta, till förmån för fler rum. WIFI -symbolen visade inte alls på ett gratis wifi, utan på möjlighet till HotSpot - ett system där man köper ett visst antal megabite och sedan kan surfa där hotspotmaster finns...

Vi hade dock tur att hitta en annan lodge bara runt hörnet. En familj som hade några rum och en gräsmatta, där vi kunde slå upp tältet var vi ville. Billigt dessutom - 35 kr/person, inklusive frukost. Middagen åt vi på det första hotellet - helt ok priser på maten hade de i alla fall!

För övrigt ägnade vi den dagen åt att beöka varenda bankkontor och varenda forexkontor i hela stan! Vi ville köpa dollar! Eftersom nästa land blir Mozambique, behöver vi dollar till visumet. Detta var dock helt omöjligt att ordna! Forexkontoren hade inga dollar och bankerna kunde vi inte köpa från, eftersom vi inte hade något konto hos dem!

Vi gjorde t o m ett försök att fixa visumen direkt på Mozambiques konsulat. Det gick ännu sämre, eftersom vi inte ens blev insläppta. Dörren var låst och när vi ringde på kom personalen fram till dörren och beskådade oss - och vände tillbaka till kontoret! Efter en stund såg vi ett papper på dörren - för att släppas in krävde man långärmat, långa byxor och inga sandaler! Skit också!

Vi har nu bestämt oss för att man troligen kan växla till dollar vid gränsen - eller om inte annat växla till Mozambiquepengar och köpa visumen för dessa. Stora mängder malawiska kwacha är nu uttagna för detta ändamål!

Onsdagen var varm - det är så vansinnigt varmt här nu! Vi har gjort marknaden här i stan - ganska trevlig sådana, även om de påminner om varandra, alla marknader. Köpte lite frukt, som omväxling till all friterad potatis som äts här. Frukten är inte alls lika god som i Asien eller Centralamerika och definitivt inte lika billig. Tyvärr är det inte säsong för mango och sånt, vi är några månader för tidiga!

Skurat ur tältet :) - även tält behöver städas! Fast det fick bli med duschshampoo eftersom ägaren av lodgen åkt bort några timmar och tagit med sig nyckeln till rummet där vår väska (med tvättmedlet) förvarades..

Natten stördes lite av en morrande hund utanför tältet - inte så trevligt och var vakten befann sig förtäljer inte historien. Nåja, den fick tag på en påse med skräp som vi hade utanför tältet och försvann iväg och kom inte tillbaka.

Torsdag och mot gränsen till Mozambique. Vi var fortfarande inte på det klara med det där runt visumen, dollarväxlingen osv, men skulle försöka lösa det "på plats". Vi ville stanna en dag i gränsstaden Mwansa - oftast passerar man ju dessa så fort som möjligt, men nu ville vi ge denne en dag.

Bussen hade vi kollat dagen innan - skulle avgå kl 08. Dagen innan avgick den kl 09 - försenad som vanligt. Alltså gjorde vi oss ingen brådska denna dag, utan dök upp vi bussen vid halvåtta. Bussen var full! Man gjorde dock plats åt oss på några stora säckar begagnade skor, mitt i gången. Bussen avgick sedan FÖRE kl 08!

Två timmar senare hoppade vi som enda passagerare av i Mwansa. Alla andra skulle resa genom Mozambique och vidare till Harare i Zimbabwe.

Vi hittade en billig lodge - ca 40 kr/rum. Här är varmt - vansinnigt varmt och vi har druckit mängder med vatten.

Innan jakten på mat tog vi en taxi de fyra kilometrarna till gränsen, för att klura ut frågan runt visum och försöka växla pengar. Bank och växlingskontor var lika omöjligt här som i Blantyre. Dock föreslog oss polisen att växla på svarta marknaden... Medan vi stod där och förhandlade om kursen, kom en kille och ryckte i Kent. Efter upprepade försök vände sig Kent mot honom och fick då frågan var hans - Kents - plånbok var! Hjälp! Borta! Killen - som visade sig vara taxikillen - tog med oss till taxin där han hade stoppat in plånboken i handskfacket!

Hur detta gått till lär vi aldrig få svar på. Vi TROR alla pengar var kvar - killen fick en ordentlig hacka i hittelön - men är inte helt säkra. Troligen har Kent lagt den ifrån sig när han räknade pengarna vi skulle betala för taxin, men det kan också varit ett trick....vi vet inte. Nåja, det kändes ändå som det slutade lyckligt och vi återupptog förhandlandet om pengar med polisen.

Efter att vi enats sprang en kille iväg för att fixa pengarna och någon halvtimme senare hade vi våra dollar!

Natten var vansinnigt varm, i vårt lilla rum, i vår lilla säng, under vårt moskitonät. Lakanen var inte rena, så vi tog våra sovsäckar. Det blev ännu varmare, tro mig!

Vi lämnar nu Malawi, detta lilla trevliga - men fattiga - land med vänliga människor, som överallt frågar hur man mår och tackar för att man besöker landet! Trafiken är även här ett bekymmer, men personligen tycker jag det känns NÅGOT säkrare, mest för att det är betydligt färre bilar på vägen. Kvalitén på chaufförer och bilar är dock densamma.

De ställen vi besökt har varit grönare än i Zambia - så har man förstås också sin Lake Malawi som förser stora delar av landet med vatten + bergen förstås, som också genererar vatten största delen av året.