Backpacking i Etiopien April - Maj 2011! Del 1

Etiopien, formellt Demokratiska förbundsrepubliken Etiopien, tidigare Abessinien, är en stat belägen på Afrikas horn i nordöstra Afrika. Angränsande länder är Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia och Sudan. Etiopien är ett av världens äldsta länder efter Armenien. Etiopien är också Afrikas tredje folkrikaste land efter Nigeria och Egypten. (källa: wikipedia)

Färdvägen, som vi planerat hemifrån såg ut så här: Addis Abeba - Ziway - Shashemene - Awasa - Shashemene - Soddo - Arba Minch. Shashemene blev bara en plats som vi böt buss på, dom andra ställena stannade vi på, i en till två dagar.

Resan har varit otrolig på alla sätt - vilka upplevelser, människor, miljöer vi fått uppleva! Det vi kunnat avvara var dom magparasiter som vi blev bekanta med i Ziway. Dessa magparasiter tillsammans med feber, slog ut först mig i ett dygn, sen Bettan. Sviterna efter låg sen kvar hela den kvarvarande resan.
I Arba Minch fick vi tag på dundermedicin på ett litet apotek. Den gav oss tillbaka modet, att våga vara långt från en toa igen.

 I Soddo fick vi bekanta oss med det Etiopiska regnet, och här snackar vi regn, blixt och dunder, så håret reste sig även om du stod ute i regnet. Trots att vi bodde en trappa upp så forsade vattnet in under vår dörr, och här fick överkastet agera vattenlås denna natt.
Tillbaka till Addis Abeba åkte vi via Hosaena, som är några mil kortare. Denna tillbakaresa (Arba Minch - Addis Abeba) gjordes i ett sträck, ca 10 timmar i en buss utan några bekvämligheter, stundom på vägar, som vi i Sverige kallar "traktorväg".

Efter denna bussresa lyxade vi till det ordentligt med ett besök på Sheraton hotell, för att nyttja bekvämligheter som en fungerande vattentoa, fungerande dusch, fint vikta dasspapper, och bad i tempererad bassäng. Här låg vi några timmar och bara sög i oss av det som bekväma människor kallar "All inclusive". Mycket mer än några timmar klarade vi inte av. Att bara ligga vid poolen, bli serverad, uppassad utan att ens behöva tänka själv, är inget för oss.
Här innefrån kunde man inte se något av fattigdomen utanför, eftersom staketet runt om bestod av ca fyra-fem meter höga träväggar, som var målade som om man såg ut över ett paradislandsskap. Kanske fanns det dom gäster som trodde att det var på riktigt, och tänkte: "Gud vilken vacker utsikt"?

På kvällen fick jag känna av sviterna av att ligga på ett "All inclusive" hotell. Solbränna hade jag lite innan, men efter dessa timmar vid bassängkanten, så bättrades den på så pass att vi blev tvungna att återigen besöka ett apotek. Denna gång fick vi ingen dundermedicin, utan bara en liten burk nivea.

I Addis Abeba bodde vi på det äldsta hotellet i Etiopien, Taito hotell. Att det var gammalt gick inte att ta miste på. Här rann duschen som en liten förstoppning, internet som var gratis var bara en irritationskälla - Ett klick betydde en väntan på flera minuter. Hade vi tur så bröts inte uppkopplingen under denna väntan, och man kunde då utföra ännu ett klick. Efter ca fyra till fem klick så bröts all kontakt och vi fick vänta några timmar för att sen göra ett nytt försök. Telefonerna behövde vi inte ladda, eftersom dom ändå inte kunde hitta någon signal alls. Den trevliga personalen på hotellet, det utmärkta läget, den goda maten, gjorde vistelsen på detta hotell njutbar trots teknikens brister!

Fattigdomen är väl det som har bedövat oss mest. Vi har ju sett, levt med den på våra tidigare resor i Afrika, men denna resa synliggjorde fattigdomen på ett helt annat sätt. Vi hade den hela tiden inpå oss. Barn, mammor med spädbarn, svårt handikappade låg spridda på sidan av gatorna, i rondellerna, och i olika håligheter för att vila/sova/tigga.
Kläderna var något helt annat än kläder, trasiga, gamla tygbitar som en gång varit det vi kallar kläder. Skor var även det en bristvara, ofta så gick dom barfota, eller med ett par slitna sulor som lyckades sitta kvar på annat sätt än vad vi är vana vid.

Givetvis finns det även här dom som har lite mera, har ett jobb, är lite rikare, men dom liksom försvann i skuggan av alla dessa utslagna människor. Trots denna fattigdom så var det mycket trevligt att resa runt i Etiopien. Hur fattiga eller rika dom än var, så var det förbannat trevliga, hjälpsamma och glada människor. Alla ville dom prata, känna på vår bleka hud. Att bara heja, eller stanna till en stund för att byta några ord, var väldigt uppskattat, här fick vi många nya vänner!

Utslagen #1

Utslagen #2

Regnet i Soddo utanför...

Regnet i Soddo innanför...

Busshållplatsen i Soddo

Bussen packas

Avgaser i väntan på avfärd

Pissepaus halvvägs på väg till Addis Abeba

Beväpnad vakt bredvid oss, med en k-pist i knät med pipan riktad mot oss.

Sheraton hotell i Addis Abeba

Sheratons pool

Vy från ovan på poolområdet

Innanför

Svalkande dopp i den varma poolen

Falska utsikten

Här påbörjas brännskadorna

Bettan vid mina fötter

Brännskadan från Sheraton liggande insmord med Nivea

Brännskadan från Sheraton stående insmord med Nivea.

Lite tröst, inhemskt vitt vin. Öppnades med skruvringen som hotellnyckeln satt fast i. Funka perfekt!

Taitu hotell

Fattigdomen i Addis. Mamma med sin lilla bebis sitter hela dagarna med en utsträckt hand. Barnet sitter snällt och stilla vid mammans sida timme efter timme, dag efter dag...

Barfotapojken. Känslan som infann sig varje gång vi träffade på dessa fattiga, utsatta barn var: "Ta hand om, ta med hem".

Barfotapojken blir passerad av ett barn, som har en mor och far med resurser.

To be continued...