Marocko - Spanien mars 2011 - Marrakech!

Fjärde stoppet på denna resa var Marrakech som är en stad i sydvästra Marocko, vid foten av Atlasbergen. Utflykten till Atlasberget ska jag berätta om i ett eget inlägg.
Marrakech betyder på berbiska "Guds land", och har även smeknamnet "Söderns pärla". Den gamla staden, medinan, som sedan 1985 är uppsatt på UNESCOs världsarvslista, är omgärdad av en mur. Staden kallas även "Al hamra" eller på svenska "den rosa staden". Detta pga. att fasaderna är målade med en speciell färg som med tiden ger dem en rosa nyans.

Här hittar vi också Koutoubia-moskén (byggd 1184-1198) med ett 68 meter högt torn. Koutobiamoskén är en av de mest berömda byggnaderna i Marrakech. Man brukar säga att Koutobiamoskén är för Marrakech vad Eiffeltornet är för Paris. 

Mittpunkten i gamla staden är den enorma färgrika marknadsplatsen Djema el-Fna. För många turister så är Djema el-Fna höjdpunkten i Marrakech. Som ett stort nöjesfält breder sig marknaden och restaurangerna ut på torget. Gycklare, akrobater, svärdslukare och allt annat du kan tänka dig blandas i något som känns hämtat ur en orientalisk saga
Helt plötsligt så är det någon som sätter en liten apa på din axel och vill att du ska fotograferas med den. Se upp, det kostar givetvis. Jag besvarade det hela påhoppet med att jag endast äter kebab. Bilden fick jag gratis när han vände sig om, och gick iväg med sin lilla "Herr Nillson", iklädd en liten minikort kjol så rumpan syntes. Känns lite som jag sett detta förut någonstans...

Gratisbild på ormtjusaren

"Herr Nillson" i bakgrunden

I Marrakechs marknader som kallas för Souks kan du köpa i princip allting. Kryddor, skor, frukt, höns mm, mm. Det bästa är maten som tillverkas för hand direkt vid lilla stekbordet. Här pitabröd med potatis, ägg och lite annat smått å gott. Jävligt smarrigt var det.

Vatten? Javisst... om du inte har en kall bira där bak någonstans?... Nähä, inte det, då tar jag en varm vatten istället.

Kryddor och annat vackert på Djema el-Fna.

Hungrig igen! Nu blev det lite mix fisk. Fritterad fisk/bläckisar på längden, tvären och bredden. Allt serveras och äts med händerna. Även detta gott som fasen. Mitt på torget så fanns det massor av dessa små uteserveringar samlade som en stor fyrkant, och alla slet dom i en, för att vi skulle välja just deras ställe.

Kvällsstrosning på den stora streetan som leder till Djema el-Fna.

Bodde gjorde vi i en Riad i medinan. Riader är gamla rikemanspalatser som oftast har renoverats om till boende med fantastiska lägen, och som finns överallt. Denna "råkade" vara rosa!

Hittade en trevlig bar där vi kunde njuta av lite vitt... All inclusive!

Till vinet fick vi nötter i olika sorter, tandpetare och oliver. 

Kvällsstrosning på Djema el-Fna.

Utanför Koutoubia-moskén som är en av de mest berömda byggnaderna i Marrakech.

På väg in genom muren till den gamla staden, medinan, som sedan 1985 är uppsatt på UNESCOs världsarvslista. Själv har jag inte fått något svar ännu, på min ansökan till UNESCOs världsarvslista.

Tidigt på morgonen i Marrakech. Snart dags för avfärd i en minibuss, till höjdpunkten på denna resa -Vandring i Atlasbergen!

Marocko - Spanien mars 2011 - Essaouira!

Tredje stoppet på denna resa var Essaouira som är en stad vid atlantkusten i Marocko, mitt emellan Safi och Agadir. Staden hette före 1958 Mogador. På 1600-talet försökte flera länder, bland andra Spanien, England, Nederländerna och Frankrike förgäves att erövra platsen. Essaouira förblev en liten hamn för melassexport och ett tillhåll för pirater -kanske därför som vi kände oss lite hemma i denna lilla stad? Kenta Pirat och Bettan piratinna!

Här blåste det konstant hela tiden, kanske därför som staden också är känd för sin vindsurfing, med starka nordostvindar som blåser in mot staden och den lilla playan. Av samma anledning är stranden och vattnen mycket kalla året runt. Få ger sig ut och badar i bukten, även om det är mitt i sommaren.

Vi bodde inte på hotell Riad al Madina som alla andra, utan på ett mycket mysigt och trevligt litet hotell nära hamnen, med utsikt mot alla fruktstånd. Riad al Madina är mest känt för diverse artister som ska ha bott här. Jimi Hendrix, Frank Zappa och Leonard Cohen är bara några av dem som påstås ha besökt stället. Vad som är sant eller inte vet inte jag, men enligt myten – kom de alla hit till hotellet som då hette Hotel du Pacha under en tid på 60- och 70-talet.

Framme i Essauria efter en trevlig busstur från Agadir.

Litet men mysigt hostel.

Ren och fin toa, det gillar vi. Här behöver vi inte slösa med en massa toapapper på toasitsen inte. Bara att krokna lite så går det av sig självt.

Lika roligt varje gång jag ska baja eller pinka -Sikta och skjut med lång kabel i litet hål!

Hamnen tillsammans med en liten pippi.

Jag tänker jävlar inte flytta på mig! Jag var här före dig!

Fiskebåtarnas plats. Färgen på båtarna och min tröja matcha rätt bra... jodå, formen me!

Playan! Kände inte för något bad idag, trots att solen sken.

Äntligen en riktig kebab. Jävlar va go den va!

Utsikt från hotellet. Därnere köpte vi vår frukt. Stora goa apelsiner.

Precis fått en härlig morgonfika i solen, som bestod av en liten Marockansk whiskey, i väntan på bussen till Marrakech som är en orientalisk och mytomspunnen stad som hämtad ur tusen och en natt.

-Vänta Kenta! Jag vill ta en bild när du kliver på bussen!

-Ok, Bettan, blir det bra så här?

Hej då Essauria, Jimi Hendrix, Frank Zappa och Leonard Cohen.

Marocko - Spanien mars 2011 - Agadir!

På väg till Marocko så gjorde vi en mellanlandning på Bryssels södra flygplats, Charleroi airport (Vallonien). Bryssel är Belgiens huvudstad, och brysselkolen är uppkallad efter denna stad, som är nästan lika känt som Tintin.
Här fick vi lite tid till en promenad iväg från flygplatsen. När vi gått ca 10 min så insåg vi att promenera från denna flygplats var enklast via en motorväg, här finns det gott om finmaskiga motorvägar. Detta projekt föll ganska fort efter att jag tittade på Bettan och sa: Har vi tid med detta? Vi bestämde oss för att "Strosa" på flygplatsen istället, en flygplats lika stor som min arbetslokal på mitt förra jobb - Å då snackar vi INTE stort. Strosandet gick ganska snart över till en vila i baren.

Andra stoppet på denna resa var Agadir i Marocko, som ligger lite längre söderut vid Atlantkusten och har ca 200 000 invånare. Agadir är en av dom större turistststäderna i Marocko, och är först och främst en badort, vilket inte passar oss så mycket.
Vädret är varmt och soligt året runt och har en medeltemperaturer på ca 21 grader på vintern. Efter jordbävningen 1960 har Agadir inte kvar sin medina, så för att leta efter det genuina marockanska får vi nog bege oss vidare till en annan ort. Det enda som klarade sig helskinnad från jordbävningen var den gamla kasbahn från 1500-talet, som vi kunde skåda från hotellet uppe på höjden. Efter Agadir gick resan vidare till Essuria - Marrakech - Azrou - Fez - Chefchaouen - Tanger och vidare över Gibraltarsund till Algeciras (Spanien), för att slutligen komma till Malaga (Spanien).

Utanför Charleroi airport i väntan på flyget till Agadir. Ruggigt, blåsigt svenskt höstväder fick vi känna på här.

Dags att gå ombord på flyget för vidare färd till Marocko... men vänta... VAR FAAN E Bettan???

Jamen där kommer hon ju...

Framme på Agadir, Al Massira Airport.

Två timmar senare framme på Agadir, Appart Hotell Tagadirt.

Strandpromenaden

Dags för en promenad dagen efter... kl 06:00. Uppe med tuppen? Nä fan, han va inte vaken ännu.

Bettan funderade på ett dopp på morgonkvisten istället för en promenad.

Havsutsikt från hotellet... Om jag stod på tå.

Bettan dealar om en frukost. Här kom hennes franska fram som en värsta fransyska. Härlig korvmacka tillverkad direkt över disk, med starkt kaffe i en kopp hämtad från ett dockhus.

Samtidigt som vi fikade så kom den nya "korven på mackan".

Efter frukosten var det dags att leta efter en buss som kan ta oss till Essaouira någon gång under dagen. Essaouira är en annan stad vid atlantkusten i Marocko, mitt emellan Safi och Agadir. Essaouira hette före 1958, Mogador.

Ingen busstation här heller...

Äntligen hitta vi på den, dags att dra! Jalla, jalla!

Milslånga stranden i Agadir.

På slingriga vägar nära kanten, likt dom på Amalfikusten. Amalfikusten var nog vackrare, ska ju vara världens vackraste väg, vilket jag kan hålla med om, men den resan gör jag aldrig om igen... i en buss!

Kort rast efter ca 2 timmar. Kissarna gillade Bettans macka.

Snart framme i Essaouira. Flaggor kantade gatorna överallt.

Marocko - Spanien mars 2011!

Nu är vi tillbaka i Sverige efter en härlig resa med många nya upplevelser från Marocko. Vi flög till Agadir i Marocko, sen vidare norrut till Essuria - Marrakech - Azrou - Fez - Chefchaouen - Tanger, över Gibraltarsund till Algeciras (Spanien), och slutligen till Malaga (Spanien).

Hela turen gjorde vi med dom lokala allmänna bussarna, förrutom över sundet, där vi åkte med en liten färja som gungade rejält i 10-12 meters vågor (film på det kommer snart), i det hårda vädret över sundet.
Vi besökte alla städernas medinor, alla olika men ändå lika, vackrast var den i Chefchaouen.
Bakom varje hörn fanns något nytt att upptäcka. Det kändes som vi var tillbaka i medeltiden med kycklingar som nackas i köttstånden, åsnor som springer förbi fullpackade på ryggen för varuleveranser, krydd- och fruktförsäljare som bygger härligt vackra skulpturer av det dom säljer.

Bodde gjorde vi oftas i en Riad i medinan. Riader är gamla rikemanspalatser som oftast har renoverats om till boende med fantastiska lägen, och som finns överallt. De rika köpmännen byggde sina privatpalats kring vackra innegårdar med fontäner och växter. Att sitta på Riadens takterass, och lyssna på böneutroparen från minareten är en upplevelse i sig, särskilt tidigt på morgonen.

Alkoholen var inget problem i Marocko, eftersom den var mycket svår att få tag på. Marockansk whiskey fanns det i alla fall, och den fick vi tag i överallt, den är mycket beroendeframkallande, kanske beroende på den höga sockerhalten...? Gör din egen Marockanska whiskey, styrkan varierar beroende på område, i bergen är det vanligtvis mycket starkare och sötare än i städerna. Här är ett bland många recept.

• Koka upp en kanna grönt kinesiskt te (kinesiskt gunpowder rekomenderas). • Lägg i kvistar med färsk mynta (spara några till varje glas) och blanda i minst tre matskedar socker. • Låt dra i ca 8-10 minuter.

• Servera med några myntablad, gärna i marockanska teglas. (OBS: Glöm inte att borsta tänderna efteråt)

Här på väg över High Atlasbergen i Marocko - Snart framme!

High Atlas besteg vi när vi kom till Marrakech, men det ska jag berätta mer om längre fram.

Jag kommer att berätta lite mer om varje stad/by vi varit i på denna resa här på bloggen framöver, innan vi åker till Etiopien om 6 veckor.