Zambia - Malaikha vecka 1!

Då var vi åter i kontakt med internet. Inte så snabbt, men dock! Vi har tillbringat natten här i Mazabuka,  hos ägarna av skolan, Barbara och Kosmo,  de bor här i Mazabuka i ett stort hus. Idag, lördag, tänkte vi göra en runda på stan här i Mazabuka. Därefter tar vi oss tillbaka till Malaikha, området där byn och skolan ligger. Förhoppningsvis kommer vi tajma in när Kosmo ändå ska dit. Annars får vi trava 8 km från stora vägen!

Nu en resumé av veckan!

Vår resa var lång - ca 18 timmar när vi landade i Zambia, efter ett flygbyte i Etiopien.
Pass- och visumproceduren gick ganska smidigt - vi behövde inte ens fylla i någon inresedeklaration. Vi valde ett dubbelt visum, à 80 dollar styck. Här väntade också en man med skylt med våra namn - de som skulle kommit hade blivit försenade, men mötte upp oss efter drygt halva vägen i Kafue.

När vi anlände till skolan väntade man oss med en lägereld. Det blev också middag. Sked använder man enbart till morgonens frukost, annars gör man en liten boll av den majsmassa (Shima) som alltid serveras. Man trycker en liten grop, för att få något som kan användas till sked för att få upp det som serveras till detta.
Resan till skolan tog ca 2,5 timmar - sista biten på 8 km gick rakt ut på vischan. Dessa km måste vi gå om vi vill ner till byn... Lifta brukar också funka tydligen, fast än har vi inte sett några bilar..

Skolan/boendet. Detta är primitivt! Ingen el (vi är glada för våra medhavda ficklampor och solcellspanel) och enstaka solcellslampor. Vattenpump finns det men man får pumpa för hand. Till dusch och toalett häller man vatten från en hink. Det finns några små "Tex" = kiosker, i närheten. Dessa har mycket begränsat innehåll och det mesta har vi ingen nyttta av. Vatten finns t ex inte.
Vatten ja. Det som pumpas upp hälls i en stor tunna. Sedan tillsätter man klorin och därefter ska det vara drickbart. Det luktar ...pool! För säkerhets skull tillsätter vi våra Micropurdroppar.

Marken som allt ligger på är platt, torr och dammig. Det går grisar, höns, åsnor, getter och kor lösa här. Samt hundar och katter förstås. Det känns ovanligt att vakna till grisarnas grymtande bakom knuten.

Första skoldagen innebar mest "idrott". Detta innebar ringlekar och liknande. Att lära sig alla barnens namn är inte lätt, men sakta fastnar ett och annat!

Frukosten varierar. I måndags serverades söt gröt, utan mjölk. Helt ok och man höll sig mätt ett tag dessutom. I tisdags blev det mjölk och chokladpuffar. Inte fullt så mättande. Ett mellanmål delas ut på förmiddagen - chips, kakor eller liknande.
Undervisningen börjar kl 07.30. Jag blev placerad i rektorns klass. Rektorn tyckte detta var en god idé och överlät med varm hand klassen åt mig...lite rättstavning och matte. Jag fick uppgifter att förmedla, varpå han så småningom kom och rättade dem eftersom jag ännu inte behärskar blindskriften....
Förmiddagen var lång och både elever och jag var trötta. Kent kom och bistod mig under matematiken.

Efter lunch blev det ett spontanbesök i byns domstol. Rektorn ställde frågor och vi fick sedan en rundtur. En fängelsecell fanns att tillgå.
Kent följde med och passade på att handla lite snacks och dricka. Annars får Kent  uppgifter av  mer praktisk karaktär här - typ att blåsa upp den skänkta poolen, att installera en apparat med fingerprintinloggning för anställd personal. De har tydligen en tendens att försvinna under sin arbetsdag ibland. Tänk - detta fenomen finns överallt!

Tisdagen avslutades med musik och dans. Rektor var en fena på trumman och eleverna dansade gärna!

På onsdagen stod det utländska språk på schemat. Detta innebär att eleverna skulle lära sig svenska... Ingen har någon åsikt om hur lektionen läggs upp. Det var spännande - dessa barn har ju inte engelska som sitt första språk.
Onsdagens förmiddagspass blev vårt, eftersom magistern tog sovmorgon. Vi kunde då bilda oss en uppfattning om vad barnen kan och inte kan.
Innan maten blev det en lektion i farming. Vi skulle så div grönsaker, vilket vi också gjorde. Förhoppningsvis sköter någon bevattningen framöver.
Efter lunch blev det lektion i svenska och vi smög även in en lek som var uppskattad.

På kvällen var det fotbollsmatch i byn. Den drog MASSOR av folk - minst 1000 personer gissar vi. Eftersom det blev förlängning avslutades matchen i halvmörker. Det mörknar snabbt här när solen går ner.

Torsdagen höll vi lektion. Matematik i nästan tre timmar i sträck var meningen! Vi valde dock att lägga in korta raster, lekar mm.
Vi fick också plötsligt information om att fredagens besök på sockerfabriken var flyttad till torsdag eftermiddag. Bilen som skulle ta oss volontärer dit skulle komma "snart". Nåja, vi vet att vänta är regel i Afrika, så också denna gång.

Fabriken, som är världens näststörsta sockerfabrik ligger utanför Mazabuka och resan dit gick i rasande tempo på de dåliga vägarna, i den fallfärdiga bussen.
Väl där blev vi utrustade med hjälmar, hårnät, västar osv. Därefter en faktiskt intressant rundvisning på dryga timmen. Luften i denna fabrik kan knappast varit hälsosam!

Tillbaka fick vi åka med ägarinnans man. Ett kort stopp inne i staden för lite shopping av konserver - Kent gillar inte deras fisk, som heter Carpenta...

Fredagförmiddagen ägnade vi åt att omorganisera på "kontoret". All mat skulle in här, från det tidigare "förrådet", för där ska nu borras för toalett och dusch....vilken dag som helst. Det fanns faktiskt en del material, men tyvärr använder inte lärarna det.

Vi blev också inbjudna av en av grannarna (vi kan skymta huset i fjärran) till en ceremoni på  söndag. Hennes barnbarn ska övergå från barn till vuxen och har nu under en månads tid hållits inomhus. Nu ska hon "visas upp sig" och då är det fest! Djur ska slaktas och trummor byggas. Presenter - ja tack!

Vi hade ju också planering att ta oss in till civilisationen under fredagen. Kosmo skulle hämta oss. Det hann bli kväll och det var mörkt när vi kom fram. Vi skulle alltså få bo hos Barbara och Kosmo.
Middag med värdparet igårkväll ingick i konceptet och vi togs till en trevlig restaurang som egentligen bara är för till för medlemmar som arbetade på sockerfabriken. En hel del västerlänningar sågs här - många engelsmän tydligen.

Första kvällen och lite presentation

Vårt eget hus i Afrika

Utsikt från vårt hus... Köket :)

På väg till Tex å handla

Idrott på schemat - Fotboll såklart!

Home sweet home!

Trädgården ska skötas den me...

Enia och Odia kom på besök

Domstolsbesök på schemat

Imponerande att se på när barnen skriver med hjälp av sin Braille -tavla!

Intensivt lärande.

Dans å musik på schemat. Trumman och barnen i full gång... även vi "lärare".

Torsdagsmys!

Nu ska den fyllas med luft å vatten!

Installationsarbete av fingerprintsinloggningen.

Odia, Charles och Jen på besök...

för att kolla på lite bilder på datorn

Så ivriga att få bada att dom inte vill vänta tills poolen e fylld!

Läxhjälp med Innocent.

Enia med sin nya tröja hon fått av oss.

Rast! Njuter av tillvaron å värmen

Headmaster på besök hemma hos oss för lektionsplanering

Fotbollsmatch i byn - ALLA var där. Inga linjer på plan, utan linjerna var publiken. Publiken "deltog" även dom i matchen. Underbart engagemang från alla!

Resultat: 0-0, 0-0. Förlängning 15x15: 0-0, 0-0... sen ubtröt det en massa bråk mellan domare, coach och publik. Vi valde då att gå hem.

Malaikha school

Alla volontärer på väg till sockerfabriksbesöket.

Glada volontärer som ska få socker

Världens näst största sockerfabrik utanför Mazabuka

Man blir pigg å glad av socker å sirap... Yummieeeee!

Å så hukar vi å kikar in i brännugnen allihopa!

Färdig produkt för export

Hemma igen för kvällsmat...

... men inte för mig! Jag gillar inte när maten tittar på mig med stora blå ögon (jag har smakat, det gör jag alltid). tur jag åt så mycket socker å sirap!

Ha det gott ALLA!

Återkommer igen när nästa möjlighet ges till en uppkoppling!