En slät kopp kaffe innan dagens resa skulle börja fick räcka. Denna resa skulle ta sex timmar och det gjorde den nog också. Man hade kunnat minimera den till fem om chauffören haft koll på var han skulle hämta sina passagerare, men vi åkte fram och tillbaka några gånger i Lanquin innan alla nio var på plats, samt bagaget surrat på taket.
Sedan började en skakande utan dess like! Upp och ner och fram och tillbaka. Vackert, ja helt klart - men oj så dåliga vägar. Grusvägarna i Stugan är många gånger bättre! Att skakas om i så många timmar kan omöjligt vara helt hälsosamt. Sista biten var till chaufförens glädje asfalt. Då fick han prova gasen ordentligt - 130 km/h på 70-vägarna, extra kul i curvos peligrosos..
Det var för övrigt en trevlig chaufför som berättade om omgivningen, men också var nyfiken på oss. Spanskan fungerar riktigt bra för oss båda, vilket är kul att de kunskaper vi kämpade oss till i Sevilla, således finns kvar!
Nu är vi i alla fall framme helskinnande här i Rio Dulce, en stad som ligger bredvid lago Izabal. Vi avböjde boende ute på sjön, utan ville ha lite liv och rörelse runt oss, ikväll. Hittat ett helt ok hotell, med utsikt över sjön. Har promenerat en bit på den långa bron, över till andra sidan. En rejäl lunch och inköp av biljetter till Hondurasgränsen är fixat. Imorgon kl 09 går bussen, ska ta fem timmar. Denna gång är det nog bra vägar gissar vi.
Sådan här gungstol har vi hemma också - fast den inköptes för många år sedan i Nicaragua!
Här har dom börjat bygga en väg. Fick vänta en stund sen kunde vi
fortsätta...
Pissepaus efter en broöverfart....
Äntligen på bra väg igen...
Chauffören körde fram till kanten för att vi skulle kunna ta en bild. Jag ville helst att han skulle hålla sig ifrån kanten.
Äntligen fast mark igen - Bron över lago Izabal i Rio Dulce...
Där är vårt hotell, sett från bron - Bettan pekar på, där vi nu sitter och bloggar...
... samma, men från andra hållet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar