Vi skulle nu hitta en buss för att ta oss närmare gränsen, till staden Ocotepeque. Bara att gå ner till stora vägen och vänta, hade ägaren till hotellet försäkrat oss.
Lätt tveksamma stod vi där, men tror det eller ej - den gula f d skolbussen dök upp och vi var på väg. i bussen spelades musik - både spansk och engelsk. Högt.
Som vanligt gick vägen upp och ner och fram och tillbaka. Ganska tacksam för alla gropar i vägen som inte möjliggjorde allt för hög fart.
Efter ett par timmar stannade bussen och folk i princip drog oss ur bussen och sen upp på en annan - minibuss denna gång. Varför vi bytte buss vet vi inte, men vi kom fram till Ocotepeque, som önskat. Därifrån blev det taxi till gränsen El Poy. Kent och taxikillen var inte överens om priset, men när Kent röt i så backade chauffören... stackarn...
Gränspassagen gick snabbt ut från Honduras och var lite mer invecklad in i El Salvador. 1000 frågor, för "annars kunde vi få problem vid gränsen ut ur landet"....allt på spanska förstås, engelska behärskas bara av en och annan ungdom.
En kort bussresa från gränsstationen hit till San Ignacio. Denna lilla stad ligger några km före den större staden La Palma, men vi valde att gå av här för att det är härifrån vi imorgon ska utgå när vi gör vår lilla bergsbestigning.
Ett trevligt hotell, tyvärr lite nedgånget - poolen t ex skulle behöva en ordentlig städning för att vara tjänlig. Men en massa blommor, stora burar med papegojor och rejäla rum, med en GIGANTISK balkong! Internet finns, men bara i familjens vardagsrum. Sonen i huset talar engelska och vill gärna öva. Vi har avhandlat allt från bibeln till skillnaderna mellan länderna. Något han var mycket intresserad av var de som invandrar till Sverige - här kan vi snacka om fördomar!!
Vi har gjort en vända i byn - snabbt gjort - och hittat ett trevligt ställe med god och billig mat - ca 40 kr för oss båda! En glass i byns park och nu är vi tillbaka för lite siesta på hotellet. Det är på tok för varmt för att promenera, så vi sparar det några timmar till.
Imorgon ska vi således upp till el Pital. Först buss en bit, sedan vandring ca 1,5 timmar. Ska vara svalare där uppe sägs det.
Nytt land - Nya äventyr!
Bettan i väntans tider. Dock endast i 9 min...
Framme vid hotell Posada De Reyes
En glass på San Ignacios vackra torg mitt i centrum...
och en promenad utanför centrum...
tillbaka i centrum igen. Denna buss, #509 ska ta oss upp en bit på berget El Pital i morgon bitti. Sista biten upp till dryga 2700 möh får vi gå.
En av hotellets fågelburar. Just nu ett jäkla liv, dom väntar kanske på att få mat strax, man vet ju hur det är att vara hungrig!
Först lite vila...
sen sola lite på vår STORA balkong!
MOVIETIME!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar